Author Archives: lina

Alberget kallas även för Rosenvik, även om båda namnen är mer eller mindre inofficiella. De avser ett område på Djurgården som går längs med vattnet mellan Beckholmssundet och Ryssviken.

Under 1700-talet och fram till och med 1800-talet bestod bebyggelsen på Alberget framförallt av mindre gårdar. Under 1800-talet började dock flera rika invånare i Stockholm att uppmärksamma det numera eftertraktade och attraktiva läget, och de lät bygga flera villor längs med vattnet.

Två av de byggnader som uppfördes då är än idag några av de mest framstående byggnaderna på Alberget, nämligen den gula villa som kallas för Franska värdshuset (som uppfördes redan år 1806) och den egendom som gett området ett av sina inofficiella namn, nämligen Rosenvik. I den sistnämnda fastigheten, som passande nog har en fantastisk utsikt över vattnet, har Sjöfartsverket idag sitt kontor i Stockholm. Även om det är få förunnat att ha en lika spektakulär utsikt som de fastigheter som ligger längs med Rosenvik, finns det självklart andra platser i Stockholm där det kan vara värt investeringen att skapa extra möjligheter att blicka ut över vyerna utanför huset. Ett bra sätt att göra det kan till exempel vara att bygga ett uterum. Då förlänger du dessutom sommaren, och kan sitta ”ute” ända in i september och oktober.

Stora Rosenvik, som fastigheten heter, uppfördes av livmedikus Magnus Martin af Pontin. Sedan 1800-talet har dock fastigheten utökats, en process som påbörjades under första världskriget. Det var arkitekten Sigge Cronstedt som stod för ritningarna, och det var Lotsverket som hade gett honom uppdraget. Lotsverket slogs år 1956 ihop med andra sjörelaterade myndigheter, och blev alltså så småningom Sjöfartsverket. Förutom kontor ryms i lokalerna också reparationsverkstäder för bojar, sjömärken, fyrmaterial och annat som används för farlederna. Dessutom har två fartyg sina kajplatser i Rosenvik, Fyrbyggaren och Baltica.

Franska värdshuset var faktiskt ett värdshus när det öppnade, varför namnet är föga förvånande. Även värdshuset har dock använts för sjörelaterade ändamål, till exempel då svenska roddare inkvarterades i värdshuset för att träna inför de olympiska sommarspelen i Stockholm år 1921. Värdshuset låg nämligen mycket nära den olympiska roddbanan. Andra historiska personer som har bott i fastigheten är Tor Berg och Greta Berg (född Bonnier), vars barnbarn, Cecilia Hagen, bor där än idag.

För dig som bor på Djurgården och tycker om att motionera är Lill-Jansskogen säkerligen bekant, eftersom man i detta grönområde på Norra Djurgården hittar ett av de bästa motionsspåren på ön. Det finns flera joggingsspår i skogen, men ett av de bästa är det tre kilometer långa elljusspåret. Om du behöver uppdatera din löparutrustning inför höstens löprundor, till exempel med ett par nya skor eller en ny vindjacka, är det bästa stället att leta på Allaannonser.nu. Där kan du enkelt söka på de flesta annonssidor med en enda sökning.

Skogsområdet sträcker sig från Stadion i öst till Drottning Kristinas väg i väst, och från Sophiahemmet och Tekniska högskolan i söder till Värtabanan och Uggleviken i norr.

Det lite märkliga namnet Lill-Jansskogen kommer sig av en hovjägare vid namn Johan (smeknamn Jan) Persson, som var något kort i rocken och därför kallades för Lill-Jan. Lill-Jan levde i området på 1600-talet, och han öppnade en krog i sin vaktbostad för att tjäna lite extra pengar. Denna krog blev snabbt populär, och det blev ett uttryck i folkmun att ”gå till Lill-Jans”. Namnet på skogen etablerades därför fort som Lill-Jansskogen; det dyker upp på kartor över Stockholm redan 1731. Krogen med namnet Lill-Jans fanns kvar fram till 1800-talet, och omnämns i Strindbergs roman Röda rummet. Trots att platsen alltså länge har hetat Lill-Jansskogen i praktiken dröjde det ända fram till 2009 innan namnet faktiskt blev officiellt. Då beslutade kommunstyrelsen att lämna ett förslag till kommunfullmäktige om att området skulle få det officiella namnet ”Lill-Jansskogen”, och så blev också fallet.

Man kan hitta annat i skogen än motionsspår och joggare. Mitt i skogen finns den så kallade Ugglevikskällan, som länge har varit viktigt för stockholmare. Källan själv är gammal som tiden, och stockholmarna brukade länge vallfärda till platsen på trefaldighetsafton. Det gjorde man för att dricka av källans vatten, vilket man trodde skulle vara kraftbringande just på den natten. Vattnet var drickbart ända fram till 1970-talet, men så är inte längre fallet. Idag har man byggt en gul brunnspaviljong runt källan. En kort promenad därifrån hittar man också Uggleviksreservoaren, en enorm betongkonstruktion som är en vattenreservoar. Den skapades 1935 av arkitekten Paul Hedqvist, som var känd för sin funktionalism. I Lill-Jansskogen kan man med andra ord uppleva både natur, arkitektur och motion.

Hornsgatan ligger på Södermalm i Stockholm, och är en av de största gatorna i stadsdelen. Hornsgatan är en genomfartsgata, och är således tungt trafikerad, men används trots det även av många fotgängare. Det beror på att gatan också är en viktig affärsgata, med många butiker längs med den 2300 meter långa vägen. Hornsgatan börjar i hörnet av Södermalmstorg och Götgatan utanför Slussens tunnelbanestation, och går sedan västerut via Hornstull. Gatan slutar vid Hornstulls strand, precis intill Liljeholmsviken.

Hornsgatan är en av Stockholms äldsta gator, då den omnämns i skrift redan 1642, då med namnet Horns gathun. Senare omnämningar av gatan förekommer bland annat 1675 och 1699, med olika stavningar, till exempel Horns Weegen och Horns tull wägen. Det gemensamma för alla namnen är förledet, ”horn”. Det betyder inte horn i ordets moderna betydelse, utan snarare i den gamla, då det avsåg ett ”utskjutande terrängparti”. Med största sannolikhet har Hornsgatan fått sitt namn från Åsöns västra udde. Hornsgatans placering och utformning är allt annat än en slump. När man på 1640-talet arbetade med stadsplaneringen av Södermalm anlade man nämligen det regelbundna torg som då hette Malmtorget och som numera heter Södermalmstorg. Från detta torg drog man sedan två raka gator i rät vinkel mot varandra: Hornsgatan och Götgatan. Dessa gator blev stommen i hela Södermalms stadsplanering.

Idag är Hornsgatan en levande del av Stockholm med sina butiker, invånare, cyklister och fotgängare, samtidigt som byggnaderna längs med den gamla gatan är en del av stadens historia (till exempel Maria Magdalena kyrka, som började byggas redan 1588). Den tunga trafiken på Hornsgatan gör dock att den tillsammans med Långholmsgatan också är en av de gator i Stockholm som har sämst luftkvalitet. Flera åtgärder har vidtagits för att försöka få bukt med problemet. Bland annat har man infört förbud mot att köra med dubbdäck på Hornsgatan, eftersom dubbdäcken river upp fler partiklar i luften än vanliga däck. Om du vill bidra till att förbättra luften i hela Stockholm kan du dieseltrimma din bil. Detta gör att den förbränner mindre bränsle, vilket i sin tur leder till mindre utsläpp. Du kan läsa mer om dieseloptimering på Dieselkraft.se.